Home | Teknik Och Vetenskap
Feynman vs Zwicky av Dr Johan Hansson Richard Feynman var min idol när jag pluggade fysik. Trots att jag aldrig hann träffa Feynman innan han dog (1988) gjorde han stort intryck på mig. Förutom en riktig spelevink var Feynman också väldigt pragmatisk vetenskapligt – om en teori inte kunde användas för att beskriva ett fenomen i naturen var den skräp, det spelade ingen roll hur ”elegant” den var matematiskt. Matematisk elegans var aldrig ett kriterium Feynman använde för att bedöma en fysikalisk teori, han visste bättre. Därför är det än idag så skönt att läsa Feynmans artiklar och böcker, där finns en ”pang-på-rödbetan” approach, ett avskalande av allt onödigt filosofiskt tjafs. Speciellt i dessa tider då den mesta teoretiska fundamentala ”fysikforskningen” handlar om extra dimensioner, strängar som är för små för att någonsin kunna ses, och andra rena fantasier och drömmar, är det extra skönt att då och då kunna klara skallen med Feynmans mycket mer jordnära, och effektiva, inställning. Den känns alltid mycket fräsch och uppfriskande. Feynman visste att fysiken är till för att beskriva naturen. Ett citat bland många: ”It doesn't matter how beautiful your theory is, it doesn't matter how smart you are. If it doesn't agree with experiment, it's wrong”. Den ”seriösa studentskan” som verkligen vill lära sig fysik har fortfarande mycket att hämta i ”Feynmans röda” – Lectures in Physics (tre volymer) - trots att de härstammar från tidigt 1960-tal då Feynman, för första och enda gången, höll introduktionskurserna i fysik vid California Institute of Technology (Caltech). Detta var förresten bara några år innan han fick sitt nobelpris i fysik 1965. Trots min, och många andras, ”idoldyrkan” av Feynman har jag allteftersom kommit att identifiera mig allt mindre med Feynman och alltmer med Fritz Zwicky, som även han jobbade vid Caltech – men kom med många nya, lite vilda, modiga och kontroversiella idéer. Trots att Feynman otvivelaktigt var ett geni (”I'm smart enough to know that I'm dumb”), och gjorde insatser av nobelprisklass inom många olika delar av fysiken, hittade han egentligen aldrig på något i grunden helt nytt – troligen en konsekvens av hans praktiska pragmatism. Zwicky, däremot, var den som först föreslog mörk materia (för att förklara rotationen hos galaxhopar redan 1933), föreslog & namngav ”supernovor” (1934) som slutfas i riktigt stora stjärnors livscykel och att supernovorna resulterar i neutronstjärnor – döda stjärnrester med större massa än solen – och att de producerar merparten av de mystiska kosmiska strålar som strax innan hade upptäckts. Zwicky insåg också att galaxhopar kunde fungera som gravitationslinser. Trots att allt detta idag är accepterade hypoteser sågs Zwicky av många samtida fysiker som en ”crackpot” – kanske speciellt av ”atombombens fader” Robert Oppenheimer, som hade ett mycket stort inflytande på framförallt amerikansk fysikforskning under lång tid. Därför tog det mycket länge innan Zwickys idéer blev allmänt accepterade. Eftersom jag själv, i och med (den testbara) hypotesen preonstjärnor/preon stars, ”har gjort en Zwicky” är det kanske inte så konstigt att mina sympatier och min identifiering alltmer har glidit över från Feynman till Zwicky. Och till skillnad från Feynman har varken jag eller Zwicky fått nobelpriset. Ännu i alla fall… Prenumerera gratis på vårt Nyhetsbrev via mail eller RSS Exklusiva gratiserbjudanden OCH de senaste nyheterna först av alla! http://feeds.feedburner.com/4funphysicssBlog
Article Source: http://www.svenskaartiklar.com
www.funphysics.se/Om%20Johan%20Hansson.htm
Please Rate this Article
5 out of 54 out of 53 out of 52 out of 51 out of 5
Not yet Rated
